Om Tomas Ferms konst

 Om Art Hood, ur recension av Göteborgs Konstbiennal 2013, DN, Sinziana Ravini:

"Ett annat värdefullt konstverk, som tränger in i rasismens innersta mekanismer, är romanen och videoverket "Choreography for the giants" av konstnärerna Petra Bauer och Marius Dybwad Brandrud, som visas på Mornington Hotel. Här finns också ett vidunderligt verk av Makode Linde, föreställande individer som genomgår en rad förvandlingar. Verket visas i en gigantisk äggskulptur av Tomas Ferm och Ann-Charlotte Rugfelt Ferm man får dra över huvudet. Ett försök att kläcka en ny människa"

Om Art Hood i norska konst och kulturtidskriften Vagant, Joni Hyvdbm, 23-09-13 

http://www.vagant.no/att-trada-in-i-revolutionen/ 

"På Kungsportsavenyn finns ytterligare ett uppehåll. Belägen på Stravaganza Mornington Hotel är den skulpturala videoinstallationen i hotellobbyn en tillfällig insyn i dolda sociala rum, men också i fantasins springor. En oval kupa sänks ner över huvudet i vars innandöme en projicerad film betraktas via en mindre skärm i ögonhöjd. Att försjunka i filmen bland förbipasserande hotellgäster låter omgivningens pågående brus bilda en osynlig fond för installationens huva.

Art Hood är initierat av konstnärerna Tomas Ferm och Ann-Charlotte Rugfelt Ferm, ett pågående projekt för nya visningsformer av film i offentliga miljöer. Till en av biennalens många supplementära utställningar i GIBCA Extended har Art Hood bett olika konstnärer att förhålla sig till Constantin Brancusis skulptur Nyfödd (1915). Den animerade filmen som visas på hotellet är signerad den svenska konstnären Makode Linde, en bisarr blandning av underliga figurer, överdrivna läten och ömsint våld. Brancusis avskalade skulptur, liknande ett ägg eller ett huvud, fungerar i filminstallationen dels som en inblick i föreställningsförmågans begynnelser, mellan individens inre gömmor och omgivningens inneslutande skal. Men dels också vad konstnären Björn Lövin har sagt, som 1987 gjorde en utställning kring Brancusis verk: I skulpturens lindor låg ingenting mindre än en genererande kraft som »skulle kunna omskapa ett helt samhälle«. Tydligare än så kan biennalens strävan inte formuleras.

I skärningspunkten mellan skulpturens laddade ursprungstillstånd och vår tids möte med den, eller för avståndet mellan biennalens oklara politiska definitioner och konstens emancipatoriska anspråk, finns både en skenbar och reell rörlighet.

I oförmågan att lösa det avstånd som bildas mellan den generella politiska ramen och den från sakfrågorna bortvända fantasin framstår leken inte som ett särskilt effektivt eller kritiskt medel för de gemensamma fantasier om kommande relationer som biennalen sägs undersöka. De karnevaliska och aktivistiska gesterna fyller revan med endast ett skenbart flöde. Samtidigt knyter fantasin oss samman, liksom den hos konsten inneboende leken utgör fantasins improduktiva resurs och ett ständigt hot om att falla i revans gränslösa fortbestånd. Brancusis skulptur visar i viss mån fram en sådan potential, på det sätt som Andreas Gedins drivved binder ihop det förflutna i våra nödtvungna försök att med den radikala fantasin, den med omgivningen förbundna förmågan, ge det ständigt en förnyad mening. Drivveden av det kommande är en virtuell trädgård med gångar som förgrenar sig."

 

http://www.goteborgsfria.se/artikel/89496

Sinziana Ravini, om Text Art, Göteborgsposten 2011-09-08:

Jag blir alltid lika glad när den politiskt engagerade konsten får en smäll på fingrarna. Det är den bästa garantin för att den träffat rätt, på att samtidskonsten är mer än ett sällskapsspel för de redan initierade. Men för detta måste konsten ut i det offentliga rummet. Ta tillbaka makten över ett rum som domineras av privata konsumtionsintressen.

Nu har konstnärsparet Tomas Ferm och Ann-Charlotte Rugfelt Ferm gjort en skylt med texten ”Tänk på döden” och hängt den över tunneln som går till Nordstans shoppingcenter. Att tänka på döden är kanske inte det första man gör när man skall gå och shoppa. Shoppingen är snarare en form av verklighetsflykt, ett sätt att stänga av alla existentiella våndor.

Det dröjde förstås inte länge förrän enskilda personer hörde av sig och park- och naturförvaltningen tog ner verket. De trodde nämligen att verket var en ”skojtext”. Konstnärerna protesterade och konstverket åkte snabbt upp igen.

Det intressanta är nu inte den bristande kommunikationen mellan olika personer i kommunen, utan att konstverket blivit skadat under nedtagningen, vilket innebär att det är kommunen som utövat skadegörelse på konsten och inte tvärtom. Vi får hoppas att de ansvariga tar sitt förnuft till fånga och ser till att be konstnärerna om ursäkt och betala för en ny skylt. För nu ser man att den består av frigolit, vilket gör att den illusoriska effekten försvunnit.

Allra intressantast är folks reaktioner. På en plats som tidigare bara var en öppning rakt in i konsumismens högborg, stannar nu folk upp och fotograferar sig med skylten eller diskuterar med varandra om både döden och livet.

Som tur är har konstnärerna inte bara tänkt på sig själva utan också curerat en utställning med fler tankeväckande verk i stadsrummet. Magnus Bärtås har återaktualiserat klassikern De besvikna och förorättade, ett hundratal klagohistorier i mikroformat som möter en precis vid shoppingrundans slut, Fia Stina Sandlund har gjort en mycket intelligent omtolkning av Såningskvinnan vid Brunns­parken och Stefan Karlsson visar en stor färgglad målning på Fredsgatan vid Palace. Målningen skulle först ha haft texten ”Kriget kommer”. Företaget sade nej. Då föreslog Karlsson ”Om kriget kommer”, men det gick inte heller. Till slut valde han att måla ”Skjorta” på bilden, och det funkade hur bra som helst.

Den som tror att det är de kapitalistiska krafterna som frigör konsten kan tänka ett varv till. En sak är säker – slaget om det offentliga rummet har bara börjat. 

Sinziana Ravini

 

 

KONST LÖRDAG / Göteborgsposten 12.2 2011

Tomas Ferm

Glleri PS

Tom 20/2

 

Med måleriet som medel övertänker Tomas Ferm moderniteten, det vill säga hans konst infinner sig i skärningslinjen mellan hus och gata, privat och offentligt, hem och något annat... I hans senaste målningar står individer i förgrunden men mer som halvt blockerande kroppar för byggnaden i bakgrunden. Lite som snapshots. Vad är tillhörigheten? Mannen med mobilen i örat. Är det en mäklare? Paret framför huset – köpare? Vem är på väg in, vem ut? 

Ändå är detta måleri inte alls motivbestämt, snarare undersöker det platser där flera motiv korsas. På så vis är detta också ett måleri med en andra hastighet efter det fotografiska ögonblicket. Det märks i valörerna och i de vanligtvis anonyma ytorna. Där andra slutar måla fortsätter Ferm – med skiftningar, dagrar, sensibilitet. Eller som i den äldre mannens ansikte i Hockneyparafrasen. Det är snapshots som avvecklar det fotografiska. För att få syn på det mer omfattande mönstret i Tomas Ferms konst fordras dock en större utställning. 

 

Mikael van Reis

  

Sinziana Ravini, Göteborgsposten 2006-08-11:

 
Tankeväckande konst erövrar stadsrummet mitt i EM-yran

KONST: Två parallella konstutställningar väcker liv i det offentliga rummet. Sinziana Ravini har tittat närmare på dem.
Vi har alla råkat ut för offentlig konst som känns som ett estetiskt slag på käften, eller än värre - offentliga utsmyckningar som ser ut som fossiler över en svunnen tid och som mest tjänar som avlastningsutrymmen för ölburkar och pizzakartonger. Men till saken hör - det offentliga rummet måste erövras om och om igen. Och för första gången på länge framstår två döda stadsutrymmen - Brunnsparken och vallgraven - som pånyttfödda.
Den annars så trista vallgraven har tack vare elevutställningen "Ytspänning" fyllts med allsköns poetik. Sunny Lees flytande grässkulpturer, Maja Droettos sällsamma blomformationer, Alciray Kiryamans sjungande väskor, Attila Urbáns språkfilosofiska installation är bara några av ljuspunkterna. Små stjärnor i vardande.

Vid Brunnsparken är utställningen "Inside Out" mer uttalat politisk. Tomas Ferm har haft det curatoriska modet att koncentrera sig på några få men självständiga konstnärskap, vilket gör att utställningen blir både förtätad och översiktlig. Det är panoptikonsamhället som vänds ut och in, liksom begreppen ägande och kontroll, demokrati och offentlighetsprincip. Mot detta ställs människans behov av att finna sina egna värderingar, sin egen väg i den kommersiella djungeln.
En som hittat sin egen väg, eller rättare sagt träd, är Bo Melin. Enligt egen utsago kände han en dag för att klä ut sig till fågel och klättra upp i ett träd i Brunnsparken. Melins fågelmänniska, en hybrid lika vidunderlig som den befjädrade Papageno i Mozarts Trollflöjten, är både tragisk och skrattretande. Halvt gömd, halvt exponerad, sitter han uppe i sitt träd, en låtsasfågel i en låtsasskog och blickar ned över förbipasserande. Melin lyckas invertera den romantiska myten om den frie konstnären som utrotningshotad natur. Konstnären som flyr in i naturen, men inget hellre vill än att upptas i kulturen. Melin lyckas med den svåra konsten att vara både i och utanför denna värld samtidigt.
Tomas Ferm har i sin tur byggt en hög plankvägg kring en bänk och demokratiskt nog borrat några hål på olika avstånd från marken så att även barn och kortare personer kan titta in. På de inre väggarna hänger affischer med recyklade logotyper. Lika semiotiskt lekfull är Henrik Plenge Jakobsens installation "Black Flag" som blåser nytt liv i både Malevichs svarta kvadrat och idén om den enda rena patentfria flaggan - som just därför annekterats av allehanda undergroundrörelser som kämpar för en enad värld. Men enad under vems ledning kan man fråga sig? Som svar på denna symbol för maktraseringsvilja står Annika Holmérs turistdragande cykelinstallation "There is always someone above you". På dagen fotograferar sig turister bredvid den. På natten får den besök av klåfingriga personer som gläds åt en och annan sadel eller ventil. En installation med fler funktioner än vad som kan ha stått på den konstnärliga agendan.
Men offentlig konst handlar inte bara om att ta plats, utan också om att frigöra platser och öppna upp horisonter. Annika Karlsson Rixon och Anna Viola Hallbergs videoverk "State of Mind - Prologue", som placerats i Akademibokhandelns skyltfönster, lyckas göra just detta. Vi får se en bild av en öppnad bro och höra en kvinna i St Petersburg berättar om sitt liv som lesbisk i ett samhälle som förskjuter homosexuella, mänskliga rättigheter till trots.
Elin Wikströms stiliserade ljus- och dansshow borde redan bli en klassiker. Verket handlar om etiskt sparande. I rollen som Agnes har Wikström dagtid intervjuat fondförvaltare om huruvida de arbetar för att folks pengar sätts i etiska fonder. På natten sänder hon morsesignaler mot bankernas fasader inför övervakningskamerorna. Hennes avskalade ritualmässiga dans för tankarna till såväl egyptiska faraoner, flygvärdinnor och aktionhjältinnor. Folks reaktioner är helt obetalbara. Detta är socialt experiment på hög nivå. Så kan man återta makten över det offentliga rummet. Den som vill kopiera hennes handling kan gå in på hemsidan: www.agnespengar.se. Vem vet, det kanske kan leda till en folkrörelse?

 

Carl Reinholdson Belfrage, Nöjesguiden 2002:

Tidningen som frågade var Ricky Bruch bodde

Det finns ett nihilistiskt tonfall i varje textrad. Men med en djävulsk nyfikenhet. Det är som ett barn som stänger in en fluga under ett dricksglas för att senare bränna sönder insektskroppen med ett förstoringsglas. Men utan vare sig sadism eller amoralism. Snarare med ett kallt intellektuellt intresse och en ren nyfikenhet. Beskrivningen gäller kulturmagasinet Presens. Presens redaktionella material spretar åt alla möjliga håll och presentationen tangerar fars, satir, komik men präglas också av neutralt hållna texter. Ett inslat av oinskränkt frihet som nästan blir farlig, genomsyrar varje nummer.

Magasinet kan i det närmsta beskrivas som en konstinstallation i magasinsform där varje skribent/konstnär, tillåts vara sin egen redaktör för det utrymme de tilldelas. Varje nummer är dock underkastat ett tema, senast Sverige. Men vinklarna och tolkningarna utifrån denna tematanke har fött artiklar om så vitt skilda ämnen som en noggrann redogörelse hur en människokropp styckat till en sval intervju med Ricky Bruch. Populär och finkultur blandas till en vansinnig, men förvånansvärt lättillgänglig hybrid. I alla fall på ytan. Prese4ns är hal som en ål och när man precis tror sig ha grepp om tidningens själ sticker den iväg i en riktning. Presens är en resa där ingen vet slutmålet eller vad som ska hända på vägen. Allra minst Presens själva. Klart är i alla fall att redaktionen med Tomas Ferm i spetsen lyckats hitta intressanta kollaboratörer som härjar fritt i en numera oförskämt vacker tidning.

Presens framgångsrecept ligger mycket i valet att inte låta sig nischas eller begränsas av ett speciellt budskap eller inriktning. Målet verkar snarare vara att söka nya svar på människans natur utan att specificera frågan. Då blir inte alltid svaret förutsägbart men oftast mer intressant och hittills inte sällan i läsarreaktionerna samt i den efterföljande debatten. Och tidningen har, inte oväntat, dragit på sig en hel del kontroverser. I ett tidigt skede drog de igång en debatt gällande skötseln av konsthallen i Göteborg, en debatt som slutade med Sven-Robert Lundqvists avgång och tillsättningen av Helena Persson. Även stämningar har kommit med posten, senast då en reklambild för Stigas Gräsklippare användes som omslag med ett par gräspenisar inlagda via fotomontage. Även beslutet att ge en pedofil redaktionellt utrymme till ett försvarstal har lett  till debatt. Också inom de egna leden.

Tankarna går snabbt till gamla provokatörer som Kjartan Slettermark men Presens har också ett direkt tilltal och en noggrann och personlig disektion som skulle få utbildningsradion att ändra livsstil.

 

Andra artiklar och notiser:

http://www.goteborgsfria.nu/artikel/89496 

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.715422-citykonst-som-ska-kittla?m=print 

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.715290-goteborgare-moter-doden-i-nordstan 

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.716229-konstverk-plockades-ner-av-misstag 

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=4712026 

http://www.kulturivast.se/konst/blogg/att-se-varlden-genom-konsten-min-senaste-konstrunda  

http://www.gp.se/kulturnoje/1.137304-ny-festival-fyller-stan-med-konst 

http://flockdesignkontor.blogspot.se/2012/06/att-tanka-pa-doden-i-nordstan.html 

http://www.adasweden.se/nyheter/hej-vad-gor-du/tomas-ferm/

http://www.gp.se/kulturnoje/1.137304-ny-festival-fyller-stan-med-konst?m=print